rbittring över denekonomiska situation hon hamnat i då G tagit hand om vissa ekonomiskaangelägenheter för hennes räkning. Dessutom hade hon bott hos honom under de sistaåren av sitt liv efter att ha flyttat till Värmland från Stockholm där hon tidigare bott,varpå G fått tillgång till större delen av hennes pension. Hon hade även börjat visatecken på att vara sinnesförvirrad. HD bedömer således att det finns en inte obetydligmöjlighet att hon rivit sönder testamentet av fri vilja men därefter antingen inte velaterkänna det för G eller inte förstått betydelsen av det nya intyget och påskriften.Eftersom G är den som påstått att testamentet ska äga giltighet, har han bevisbördan föratt det skett av misstag och att testator ej velat återkalla testamentet. Han har intepresenterat tillräcklig bevisning för att stödja sin ståndpunkt och därför vinnerarvingarnas talan bifall.En hänvisning till nyssnämnda fall görs i det nyare rättsfallet NJA 2017 s. 362.Omständigheterna är här betydligt mindre komplicerade, testatorn B har helt enkelttestamenterat till grannen G men när testamentet återfinns av en legal arvinge är detrivet i flera delar. Prejudikatfrågan (som hänskjuts direkt från tingsrätten till Högstadomstolen) handlar om hur bevisbördan ska se ut gällande om B själv rivit söndertestamentet och den förmodade avsikten med detta. HD tar sin utgångspunkt i att densom hävdar att återkallelse har skett har bevisbördan för det, men konstaterar vidare atttestator i regel är den som förfogar över testamentet och att en förstörelse därför kanantas ha skett på dennes initiativ. Bevisbördan för att det eventuellt förhåller sig på det43sättet ligger då på den som åberopar testamentet. I en referens till NJA 1959 s. 658nämner man att det även är testamentstagarens uppgift att styrka att sådan förstörelse avhandlingen skett av misstag.HD nämner också de två rättsfall om saknade ori

d, Göran, Ãrvdabalken: en kommentar. 7e uppl. Stockholm:Wolters Kluwer, 2016.Wallin, Gunvor, Om ändring och Ã¥terkallelse av testamente. Svensk Juristtidning 1963,s. 481.InternetkällorNationalencyklopedin, Ockhams rakkniv, Nationalencyklopedin (2018-06-20),https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lC3A5ng/ockhams-rakknivKammarkollegiet, Om Allmänna arvsfonden, Kammarkollegiet 2018-06-13 (2018-0806), https://www.kammarkollegiet.se/allmanna-arvsfonden/hur-far-arvsfonden-sinapengarSCB, Döda efter region, Ã¥r (efter födelseÃ¥r) och kön. Ãr 19682017, SCB (2018-0806),53http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/STARTBEBE0101BE0101I/DodaFodelsearK/rxid38c4990e-6b6f-4397-af77-b8eb49e5b7a05410.1 RättsfallsförteckningNJA 1942 s 135NJA 1948 s 405NJA 1959 s 658NJA 1960 s 227NJA 1963 s 512NJA 1964 s. 646NJA 1966 s 270NJA 1974 s 646NJA 1976 s 667NJA 1977 s 168NJA 1978 s. 189NJA 1991 s 152NJA 1994 s. 34NJA 1994 s. 145NJA 2009 s 249NJA 2017 s 362RH 103:81RH 1994: 67RH 1999:16RH 2012:80Hovrätten för Västra Sverige mÃ¥l nr T 309212Hovrätten för Ãvre Norrland mÃ¥l nr T 9261155

ekomsten av enmateriell ogiltighetsgrund. Därtill angav HD att i den juridiska litteraturen har ocksÃ¥ andraskäl framhÃ¥llits för att en arvinge som gör gällande att ett testamente är ogiltigt bör kommai Ã¥tnjutande av en viss bevislättnad. Huruvida HD med detta menar att bevislättnad kanmedges under de förutsättningar som förelÃ¥g i mÃ¥let är nÃ¥got oklart. Att domstolen användeuttrycket andra skäl skulle Ã¥ ena sidan kunna tolkas som att den anser att de särskildaförhÃ¥llanden som till sin karaktär öppnar upp för ett missbruk av en psykisk störning,viljesvaghet eller beroendeställning hos testator kan medföra att en arvinge kommer iÃ¥tnjutande av viss bevislättnad och att det även finns andra situationer när bevislättnad kan52medges. à andra sidan framstÃ¥r en sÃ¥dan slutsats som vidsträckt, dÃ¥ HD inte iNJA 2009 s 249 bekräftar att beviskravet sänktes. HD har inte heller bekräftat det senare ipraxis. Förvisso framhöll HD i NJA 2017 s 362 att en testamentstagare kan möta betydandesvÃ¥righeter att bevisa att nÃ¥gon annan än testator förstört ett testamente, varför skäl finnsför att beviskravet för att den förstörda handlingen ändÃ¥ ska anses Ã¥terge testators ytterstavilja inte bör sättas högre än att detta ska framstÃ¥ som övervägande sannolikt. Rättsfallethandlade dock om klander pÃ¥ formell grund där bevisbördan Ã¥vilar testamentstagaren, varförHD:s uttalande inte kan ligga till grund för huruvida beviskravet kan sänkas vid klander pÃ¥materiell grund. Med hänsyn därtill kan konstateras att det enligt gällande rätt Ã¥liggerarvingarna att visa eller styrka att förutsättningarna för 13 kap 2 eller 3 ÃB är uppfyllda,varmed det sÃ¥ledes tillämpas ett högt ställt beviskrav vid klander av testamente pÃ¥ materiellgrund.2325.5Sammanfattande kommentarerNär legala arvingar vill klandra ett testamente pÃ¥ materiell grund dÃ¥ testator lidit av endemenssjukdom tillämpas all

ody-demens(cit: Svenskt Demenscentrum, Lewykroppsdemens)61SvensktDemenscentrum,Läkemedelviddemenssjukdom,Hämtad2021-05-10,https://www.demenscentrum.se/sites/default/files/globalassets/utbildningpdf/verktygsladaanh/lakemedel.pdf (cit: Svenskt Demenscentrum, Läkemedel vid demenssjukdom)Svenskt Demenscentrum, Om oss, Hämtad 2021-05-24, https://demenscentrum.se/om-oss(cit: Svenskt Demenscentrum, Om oss)SvensktDemenscentrum,Vadärdemens,2020-01-27,https://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Vad-ar-demens(cit: Svenskt Demenscentrum, Vad är demens)RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1936 s 131NJA 1937 s 221NJA 1937 s 401NJA 1943 s 558NJA 1943 s 651NJA 1944 s 548NJA 1946 s 349NJA 1948 s 277NJA 1948 s 532NJA 1949 A 121NJA 1959 s 658NJA 1963 s 526NJA 1966 s 270NJA 1978 s 18962Hämtad2021-03-25,NJA 1982 s 421NJA 1986 s 470NJA 1987 s 724NJA 1993 s 764NJA 1994 s 34NJA 1994 s 145NJA 2009 s 249NJA 2014 s 996 I och IINJA 2017 s 362NJA 2018 s 405HovrätternaSvea hovrätt dom 2007-09-12 i mål T 7374-06Hovrätten över Skåne och Blekinge dom 2008-08-25 i mål T 2189-06Svea hovrätt mål dom 2010-03-26 i mål T 3687-08Göta hovrätt dom 2012-12-06 i mål T 1693-11Svea hovrätt dom 2012-12-20 i mål T 5741-12Svea hovrätt dom 2012-12-27 i mål T 4642-12Hovrätten över Skåne och Blekinge dom 2017-01-18 i mål T 1804-15Hovrätten över Skåne och Blekinge dom 2017-04-18 i mål T 1752-16Svea hovrätt dom 2017-12-01 i mål T 8554-16Svea hovrätt dom 2019-04-25 i mål T 1721-18Svea hovrätt dom 2020-03-06 i mål T 1766-1963TingsrätternaAttunda tingsrätt dom 2007-04-25 i mål T 2284-07Attunda tingsrätt dom 2009-12-10 i mål T 4834-07Stockholms tingsrätt dom 2010-02-17 i mål T 402-09Värmlands tingsrätt dom 2013-02-26 i mål T 1973-12Växjö tingsrätt dom 2020-12-01 i mål T 4642-18Högsta förvaltningsdomstolen/RegeringsrättenRà 1970 S 287Rà 1976 Ab 62Rà 82 2:66Rà 2007 ref 16R